Promenerade hem tittade upp genom trädgrenarna mot himlen

Skymningsträd

mjukt och stilla lättar hjärtat slagen
själ mot själ
rörelse mot rörelse.

månens skära vingklipper vinden
grenars rörelser som ett andetag

längtande väntande
vaggas det till söms

stjärnornas fall mot det mörka himlavalvet
har aldrig lyst som nu.